Idag fyller jag ett år som burkletare 🙂
En av mina egna burkar utplacerade i Sveriges vackra land ;-)
Har funderat lite på vad det är som gör att jag fastnat för denna hobby? Jag har alltid älskat att uftorska nya platser, gå på upptäcksfärd, ta bilen o köra ut på landet för att hitta nya vägar eller ta en promenad/löparrunda som ibland blivit milslång, men varför ???
Vad är det som driver mig? Jo nyfikenheten att ta reda på vad som finns bakom nästa sväng…
Det är inbakat i priset, allt detta man får det på köpet när man pysslar med Geocaching. För det mesta hänvisas man till en intressant eller vacker eller häftig plats. Dessutom finns ett mål med turen och varje utflykt dokumenteras på geokartan så man kan gå tillbaka och se vilka platser man besökt, en bra logg hjälper en att minnas tillbaka till just ”den där” turen…
En Multicache hittad i Bankeryd
En annan bra sak med denna hobby är att man lägger precis så mycket tid som man själv vill, man utövar den när man vill och engagerar sig så mycket som man vill. Det finns inga krav och inga pekpinnar, inga tider att passa, förutom de man själv sätter upp…
Geocaching är som gjort för sådana som mig! 😀
En annan sak som triggar mig är statistik Jag älskar siffror och staplar, speciellt när de pekar på vad man presterat eller behöver prestera för att nå nya mål… I den här hobbyn kan man pocka fram ton med statistik 😀
Det är helt underbart! 😀
Baksidan av cachingen vad skulle det vara? Jo att den lilla äventyraren som bor i var o en triggas att sätter klorna i en och sedan vägrar släppa taget. Det finns liksom alltid en geocache man inte har loggat, det finns alltid en ny burk att leta upp, det spelar ingen roll vart man åker, ”They are all around us”!!!
Häromveckan publicerades inte mindre än 4000 nya cacher runt om i världen, PÅ EN VECKA!!!
Vy från GZ vid en cache som ligger utmed en av Axamo flygplats inflygningsrakor
10 highlights från det gångna året!
Under detta år som burkletare har jag besökt nästan 700 cacher, ibland har man råkat ut för strapatser som man sent kommer att glömma. Några cacher har fastnat lite extra i minnet:
1. Första geocachen: 
Stenmark (2010-08-15)
En jobbarkompis tipsade mig om denna hobby, han hade provat på geocaching under semestern och trodde att detta var något för mig… Det tog några veckor innan jag gjorde slag i saken och skapade mig ett konto på GC.com.
En gråmulen augustidag tog jag med mig barnen på en premiärtur. Vi letade länge på fel plats, litade inte på GPSen utan letade där jag tyckte att burken borde varit gömd, efter 20 minuter började vi lessna men vi gav oss inte utan utökande i stället sökandet i större och större cirklar, när jag slutligen skickade ut barnen att leta åt olika håll, då dröjde det inte länge förrän äldsta grabben fick syn på något. Japp där var den! 🙂
Dagarna efter den första loggen gicks det promenader upp o ner för Bankeryds gator, det dröjde inte länge fören alla Bankeryds cacher var loggade. Under en period gick det bra att jogga till de kringliggande cacherna, men nu finns det inte många ologgade cacher inom 1 mil…
2. Första FTF: OLLIEWOOD (2010-11-21)
Första FTF-jakten glömmer jag inte heller. Efter ett misslyckat FTF-försök på lördagsmorgon då det släppts 19 nya burkar i Bjurbäck utanför Mullsjö och jag hela tiden låg som nr två eller tre i loggboken fick jag ett nytt försök dagen efter.
Det var på en söndag, satt och drack eftermidagskaffe när jag fick ett mail om en ny cache inne i stan, jag tittade på min fru och flög sedan upp från stolen, den här gången skulle jag bara vara först.
Jag slet åt mig jackan och rusade ut till bilen samtidigt som jag försökte få ner hälarna i skorna… Adrenalinet i kroppen gav mig en puls som nästan fick mina ådror att spricka och kroppen att darra när jag kör in mot Jönköping.
Jag närmar mig skateparken vid KFUM och fattar ett snabbt beslut att parkera 50 meter innan korsningen och 150 meter från GZ, vågade inte köra längre för tänk om det inte går att parkera längre fram, nej det ville jag inte riskera utan sprang istället mot byggnaden där cachen skulle finnas.
Letar som en tok men känner mig snart övervakad, jag får syn på en man som iaktar mig, det visade sig vara cacheägaren själv som var på plats för att övervaka jakten. Hans blick skvallrade om att jag var på rätt plats.
Det tog inte lång tid innan jag för första gången i mitt liv skrev min singatur på första plats i en ren, ny, fin och helt tom loggbok. (Ett rus gick genom kroppen, ett rus som ingen drog i världen kan ersätta)! 😛
Så snart cachen var loggad sjönk pulsen och ruset gick ur kroppen. När jag var på väg där ifrån kommer Kottarna som oxå var sugna på en FTF-logg. Detta är en jakt värd att minnas!
3. En söndagspromenad: Tetrao Tetrix (2011-01-02)
Försökte få med mig familjen på en promenad på Dumme mosse, men A6 lockade mer. Med facit i handen så var det nog tur att de inte följde med…
Som omväxling så cachade jag nu i dagsljus vilket var en helt annorlunda upplevelse 🙂 Parkerade på den offentliga parkeringen och började gå mot vandringsleden, betade av några cacher längs vägen. En familj grillade vid början av leden men jag lägger inte så mycket notis av dem, följer den upptrampade leden ut på mossen.
Dumme mosse i vinterskrud.
Gör ett par stopp och loggar ett par cacher innan jag kommer till mitt huvudmål, en Earth Cache. Den är snabbt avklarad och jag ser att det finns tre geocachar till längre ut på mossen. Dessvärre slutar den upptrampade leden här, dvs. leden fortsätter men den ligger begravd en halvmeter under snön. Att följa käppar som är nerstuckna i backen är lönlöst, de sitter så glest att man inte ser nästa käpp från den man för tillfälet står vid. Det gick heller inte att följa någon stig eller några spångar för de var som sagt begravda i orörd terräng. Det blev till att pulsa fågelvägen…
Trött och anfådd kommer jag till den första av de tre cacharna, den hittas snabbt tack vare en bra ledtråd. Nu vidare mot Tetrao Tetrix. Börjar gå men drabbas snart av en total trötthet i hela kroppen, lägger mig en stund i snön för att vila men inser snabbt att jag måste vidare, ingen bra idé att kyla ner sig och bli blöt, dessutom är dagarna korta så här års… Snart orkar jag inte längre, likt vattnet på diskbänken sugs upp av disktrasan känner jag hur mina krafter sugs ur kroppen… Provar en idé, att gå på alla fyra. Det fungerar, genom att sprida min vikt bär skaren, jag kan nu ta mig fram ovanpå snön. En helikopter cirkulerar ovanför, måtte de inte skjuta mig i tron att jag är en björn…
När jag så äntligen helt utmattad kommer fram till cachen är jag så trött att jag lägger mig på rygg. Shippar efter luft och inser att jag skulle kunna betala den grillande familjen 200 spänn för en mun vatten, men de är nu långt borta, om de äns är kvar…
Efter 10 minuter reser jag mig upp, kollar hinten ”Vid trädets fot” Ja tack för den, här växer bara 30 träd och snödjupet är lätt 60 cm. Innan jag stöter på något plastigt har jag med händerna grävt upp 6 träd.
Den signaturen har jag kämpat för…
Burken är fastfrusen så jag kämpar en stund för att få loss den. När burken sedan lossnar fylls hålet snabbt igen av vatten. Den sista cachen på dumme mosse får vänta till våren, nu var jag tvungen att fokusera alla krafter på att ta mig hem igen. Detta var en fantastisk dag och jag är glad att jag inte följde med till A6 😉
Träningsverken efter detta äventyr satt i under många dagar 😛
Den cache som jag väntade med i vintras (svarte back), den loggades nu i sommar. Bilden är tagen på vägen till Svarte bäck…
4. Nattcaching i storskogen: Nejagölen (2011-02-09)
Efter att ha lagt ut några egna burkar åkte jag mot Mullsjö för att logga sådana cacher som jag hade kvar där, det var en onsdagskväll. Nästan framme kommer ett mail från Agori Berix, en ny geocache utanför Skärstad. Hmm säkert fyra mil dit men jag gav det ett försök, vem förutom jag är ute en vinternatt som denna?
Rundar vätterns södra udde och fortsätter någon mil i nordöstlig riktning, kommer så småning om fram till ”Skärstadskogen” och Råby naturreservat. Jag parkerade uppskattningsvis 7-800 meter från cachen (det var inte plogat längre). Med vanan inne började nu min vandring i oskottad terräng. Mellan höga granar och tallar pulsar jag fram i snö som når över knäna. Här o var kan man gå på skaren som tillfälligt bär, men plötsligt trampar man igenom och hela benet försvinner ner i snön.
Hade en bra pannlampa med mig men den är bara ett komplement till det starka månljuset som lyser upp skogen. Ser mycket spår i snön från diverse vilt, det är tydligt att jag inte är ensam. Hela landskapet badar i månljus, det påminner om någon utomjordisk planet hämtat från ett avsnitt ur Startreck. Jag finner skogen vara vacker och fridfull, det är alldeles tyst sånär som på mitt hjärta som bultar och mina anstängda andetag, men annars är det helt tyst och slående vackert.
Klockan är en bra bit in på småtimmarna när jag genomsvettig kommer fram till GZ, hjärtat bultar så hårt att jag tror det ska komma ut. Tuff terräng och -15 grader samt massor av kläder gjorde inte detta till någon barnlek. Jag får snabbt syn på burken hängandes uppe i ett träd, men innan jag kunde förmå mig själv att klättra upp fick jag vänta ut min puls som behövde komma ner i varv…
Belöningen för denna strapats var en FTF-plats i den tomma toggboken. 😀
5. En ”Ö-cache” i vintermörkret: Robinson Crusoe (2011-03-04)
Åkte en sväng till Mullsjö med omnöjd för att passa på att logga några ”Ö-cacher” (passa på nu när isen bär). Kom fram till Nässjön ungefär samtidigt som klockan passerade midnatt, detta skulle bli kvällens tredje Ö-cache. Jag parkerade vid badplatsen och gick ut till udden. Under hela promenaden övervakades jag av en strålkastare som satt på ett berg uppe vid slalombacken (Mullsjö Alpin). Den lyste med ett rödrosa sken i natten och jag kände mig som Frodo när han går över Mordors slätt och försöker undkomma Saurons allseende öga.
Från udden skulle jag gå de 150-200 meterna ut till ön där cachen förhoppningsvis går att finna trots snön och isen… Det hade börjat snöa och en lätt dimma låg i luften, därav såg jag inte långt i skenet av min pannlampa. Vinden ven rätt bra så det gällde att dra upp dragkedjan på jackan och dra ner mössan över öronen. Var lite osäker på isens bärighet, den var tjock men för säkerhets skull kröp jag fram för att sprida ut min vikt. Det måste ha varit en syn att se mig lufsa fram över isen.
En syn var precis vad det var för när jag hittat burken och försökte förmå mina fingar att greppa pennan i den bitande kylan då hör jag en röst i vinden –Hur går det!!! Ähh det måste vara inbillning, men snart hör jag det igen –Behöver du hjälp!!! Jag ser mig omkring men det är ingen där. Personen är envis och fortsätter ropa på mig-Behöver du hjälp!!! (Jag går på en is ute i ödemarken mitt i natten och letar efter en matlåda, ja jag kanske behöver hjälp, men inte av den sorten som du kan erbjuda… tänkte jag) Nu svarade jag, ropade tillbaka att allt var OK. Men snart hördes ropet igen -Hur går det!!!
Med en sikt på bara några meter gick jag åt det håll där jag tyckte rösten kom ifrån. I takt med att jag kom närmre hördes rösten allt starkare, snart urskiljer jag en siluett av trädkronor mot den svarta natthimlen. Ändrar min panlampa till spotläge och söker med kraftigt ljus av hela strandkanten men ser ingen, då hör jag det igen –Vem är du!!! Nu börjar det kännas riktigt kusligt, spökar det eller inbillar jag mig?
Kliver upp på stranden och ser en gård en liten bit upp på land, jag går mot gården samtidigt som rösten åter frågar vem jag är. Ser mig omkring men finner ingen. -Här uppe! Ropar någon och snart får jag syn på en kvinna som sticker ut huvudet från ett fönster vid taknocken på ett av husen.
Jag förklarar för henna om mitt ärende till ön och vi får oss ett gott skratt. Som tur var känner hon till sporten (annars hade det varit pinsamt), men hon visste inte att det finns en cache ute på ön…
Ja detta var ett äventyr! 😀
Denna cache hade jag sparat till rätt tillfälle, den kräver utrustning så jag hade rekat området ett par veckor tidigare. Nu var jag på plats med en gigantisk dubbelstege som jag lånat från jobbet, detta skulle bli min 300:ade cache. 😀
Det är april och i dalen har våren kommit, men uppe på Måla Kulle ligger snön alltjämt tjock… Med stor möda och besvär lyckades jag få med mig dubbelstegen till toppen av berget. Klockan var mycket och luften var mörk och tjock av dimma, även om jag hittat burken tidigare fick jag nu leta länge innan jag fann den igen.
Jag började med att ställa in stegen på dess max längd, att sedan ensam resa upp den mot trädet var ett jobb bara det. Började sedan klättra och önskade att någon skulle komma och erbjuda sig hålla i stegen, det hade börjat blåsa och trädet krängde än hit än dit. Ingen kom och erbjöd sig hålla i stegen, ingen hade ärende genom skogen denna natt, ingen förutom jag 😉 Jag inser dock snart att även då jag står på översta steget och kramar om stammen till det träd varvid cachen sitter fast saknas två meter. Jag klättrade ner igen och började fundera, vill ju liksom inte ge upp nu när jag är så nära…
Får snart en idé, av det material som skogen har att erbjuda bygger jag ett verktyg. Efter ett par försök står jag med loggremsan i handen, men det svåraste var inte att få ner burken, det svåraste var att få tillbaka den, även det lyckas omän det tog lite tid.
Denna natt loggade jag serien Landsjön runt, Caste hill serien och inte mindre än 3 klättercacher varav två satt på riktigt hög höjd.
En natt att minnas 🙂
7. Firandet av vår bröllopsdag:
Fru Ebba (2011-05-23)
För att överaska Fru Ebba på vår bröllopsdag tog jag med henne till Vista kulle. Jag och barnen hade varit där tidigare på dagen och förberett allt…
Allt riggat och klart, fin utsikt från Vista kulle…
Vägen upp på berget var upplyst av marchaller, ett dukat picknickbord väntade på toppen, geocachen var laddad med ett fint FTF-pris, allt var riggat och klart…
Ebba loggar FTF
När vi ätit publicerades geocachen ”Fru Ebba” som var placerad i närheten. Vad hon hittade i burken och mer om den här dagen kan du läsa om här…
När vi lämnade berget kom 4 snopna FTF-jägare till platsen, de kom lite sent…
8. Mitt Event: 
Caching Camp (2011-06-02)
Detta var årets största cachinghändelse, under ett halvårs tid hade jag planerat och fixat inför detta event. Drygt 40 hängivna cachare träffades i Hökensås där 34 Geocacher placerats ut. Varierande svårigheter gav utmaning för alla.
En härlig skara likasinnade 🙂
Jag kan inte sammanfatta hela Caching Camp i detta inlägget, men jag har skrivit om eventet här…
Nu i somras åkte jag tillsammans med kollektivet och Linsrille till Karlsborg det blev en heldag med geocaching. Målet med dagen var i första hand en cache vid namn Fångarna på fortet och i andra hand Fortress North.
Fångarna på Fortet -Check! 😉
Båda dessa fort ligger utanför Karlsborg och är mer eller mindre stängda, men det går att ta sig in. Två cacheägare har skapat var sina riktigt häftiga äventyrscachar här…
Ett referat med text och bilder från denna dagen finns här…
Att geocacha på Halmstads inlandstrail var en upplevelse utöver det vanliga. Massor av burkar har placerats ut likt ett pärlband längs vägarna på landsbygden utanför Halmstad. Här han jag med 56 innan frukost. Under denna tid fick jag vara med om en fantastisk naturupplevelese med vilda och tama djur, soluppgång och vackra landskap.
Vacker morgonsol längs Halmstads Inlandstrail…
Jag refererade nyligen denna dag på bloggen, läs mer här
Jag har haft ett bra första cachingår och ser nu fram emot år två 😀
0.000000
0.000000
Hades var en dyster figur som inte längtade efter de andra gudarnas sällskap. Länge levde hans ensam i underjorden. En dag fick han syn på Persefone, dotter till hans syster Demeter. Persefone plockade blommor i närheten av en de sprickor i marken som var en nedgång till underjorden. Hades kom farande ur sprickan, slog sina armar kring Persefone och rövade bort henne. Hennes mor Demeter, som var jordbrukets och odlandets gudinna, blev så ledsen att det blev en fruktansvärd oordning i världen. Skördar slog fel och det blev torrt och kallt väder om vartannat.
[GEO] Notify: Krekka published H2O (Unknown Cache)
och en ”Terrain” på 
.
Castle Hill Walk Final
Någan kan komma upp precis bredvid än utan att man märker det… Utan att ha tagit ställning i debatten är jag i alla fall tacksam som Geocachare att vi varken har björn eller varg i dessa trakter. Efter att ha kommit halvvägs till nr 4a gled min strumpa ner under foten så jag stannade vid ett träd, drog av mig stöveln och fixade till min strumpa. Då bara en halvmeter från mina fötter ligger en fågel o trycker bland löven. Jag upptäkte den inte förrän den med ett ryck flög upp i luften, vet inte vem som blev räddast fågeln eller jag. Men när den for upp med ett ryck så var jag nära att ge till ett tjut och kasta mig två meter bakåt… 
Ankarcrona med Geo*Kid
Cachingadventures 