Kategoriarkiv: Favoritcacher

Besök i Underjorden #1

 

Hades
Under en heldag i Göteborg besöktes bland annat tre fantastiska underjordiska platser. Hades en Geocache som stått på önskelistan ett längre tag var en av de cacher som loggades.
 

Hades var bror till Zeus och Poseidon. När de tre gudarna  skulle dela upp världsalltet mellan sig blev Hades härskare av underjorden. Man  kallade även själva underjorden för Hades. Hades fick en osynlighetshjälm av de  tre cykloperna, som också smidde Zeus blixtar och Poseidons treudd.

Hades var en dyster figur som inte längtade efter de andra gudarnas sällskap. Länge levde hans ensam i underjorden. En dag fick han syn på  Persefone, dotter till hans syster Demeter. Persefone plockade blommor i  närheten av en de sprickor i marken som var en nedgång till underjorden. Hades  kom farande ur sprickan, slog sina armar kring Persefone och rövade bort henne.  Hennes mor Demeter, som var jordbrukets och odlandets gudinna, blev så ledsen  att det blev en fruktansvärd oordning i världen. Skördar slog fel och det blev  torrt och kallt väder om vartannat.

Då gudarna insåg vad som hade hänt blev  Hades tvungen att släppa Persefone, men innan hon gick lurade han henne att äta  sex magiska granatäppelfrön. För varje frö blev Persefone tvungen att återvända  en månad till honom. Därför bodde hon halva året hos sin mor och då det var vår  och sommar. Halva året tillbringade hon i underjorden och då det blev höst och  vinter på grund av Demeters sorg.

 

Äventyret

Efter att ha släpat gummibåtar, paddlar, pumpar och annan utrustning i nästen 1 km var det skönt att ställa ner allt och vila armarna. Det hade blivit eftermiddag då vi nådde fram till Hades öppning. Båtar pumpades upp för att bära oss över vattnet och in i underjorden.

Jossan, falkz och Torejkpg kämpar med att få fast munstycket till pumpen…

Vi var åtta otåliga cachare, planen var att sitta två i varje båt och där av släpade vi på 4 båtar… Dessvärre hade två gummibåtar punkterats innan vi kom fram till öppningen så vi fick tänka om. Linsrille o Grynet samt Falkz o Torejkpg åkte in först medan jag som delade båt med Ilbrutto väntade till andra vändan. Josefin och Estenen valde att avstå färden.

Medan vi väntade på vår tur loggades en cache i närheten, det skulle ta en o en halv timme innan första gänget kom tillbaka och vi hade därför gott om tid att slå ihjäl…

Så äntligen såg vi ett ljus inifrån tunneln, första expeditionen hade klarat sig helskinnade, det var nu dags för oss att entra den undre världen. Jag började med att klättra ner för en stege till båten som låg o flöt i vattnet ca 2 meter nedanför fundamentet där vi hade basen och där vi pumpat upp båtarna, sedan kom Ilbrutto som tog plats i fören. Med lånad gummibåt är man lite extra försiktig, man vill ju inte stöta i något och på så vis få punka, därför tog vi det försiktigt, åtminstone tills vi kom utom synhåll. 😉

 

Foto: Ilbrutto

Väl i vattnet paddlade vi de 50 meterna fram till grottans öppning där nästa hinder väntade, ett högt galler spärrade vägen för allmänheten. ”Som tur är tillhörde inte vi allmänheten”, därför klättrade vi snabbt över, båtarna fick man bära med sig. Det var osmidigt att förflytta sig mellan båten och det skitiga gallret, det var vid detta momentet den ena båten punkterades…

Sedan väntade en fantastisk båttur allt medan vi ljudlöst färdades ca 1300 meter i totalt mörker… De första 50-100 meterna satt fladdermöss i taket men längre in fanns intet tecken på liv. Ljuset från pannlamporna reflekterades i vattnet och skapade fantastiska ljusspel i grottans tak. Plötsligt kom vi fram till en 4-vägskorsning men valde att fortsätta rakt fram, vi hade nu kanske 300 meter kvar till slutmålet. Hade man haft tiden då hade jag gärna utforskat hela tunnelsystemet.

Eftersom vi visste på ett ungefär vad vi letade efter fann vi burken utan större problem (det finns inte så många platser där inne att gömma en burk på), det var Ilbrutto som la vantarna på loggboken och signerade våra namn. Dags att paddla tillbaka, eftersom vi nu färdades nedströms behövde man inte ta lika många paddeltag, mer tid kunde därför läggas på att se sig om och undersöka de karja väggarna.

När vi närmade oss mynningen hade det börjat skymma, jag fick se att de bevingade vännerna som då vi paddlade in satt så fint i taket, de var nu ute och luftade vingarna. Fladdermössen höll sig dock på behörigt avstånd från oss och eftersom grottan var stor fanns det gott om plats för oss alla.

Så småningom såg vi ljuset i tunneln, och när vi kom tillräckligt nära för att höra de andra som väntade på oss då fick vi veta att Jossan hade trillat i vattnet. Båten hade vält då hon och Falkz skulle ta en liten tur i grottans mynning, det hade som sagt slutat i ett ofrivilligt bad men som tur var hade de torra extra kläder med sig…

 

Stort tack till McB and CyberJunkie som skapat denna cache och gett oss möjligheten att få uppleva ett sådant äventyr!

 

 


The Factory

I lördags bar det av till en av Sveriges mest uppmärksammade äventyrscacher, nämligen Unknown Cache The Factory.

 

Cachen tog ung. två timmar (kändes mycket snabbare, men tiden går när man har roligt).

The Factory går ut på att du skall ta dig till startkoordinaterna, där finner du vidare instruktioner, mer än så vill jag inte avslöja.

Resten av historien så som den tedde sig för oss finner du i filmklippet nedan.

 

Obs. I filmen nedan har jag klippt och klistrat för att inte ”spoila” några delsteg, dock så avslöjar filmen hur platsen ser ut, därför bör du kanske vänta ned att se den om du har för avsikt att besöka The factory.

 

För övrigt loggade vi ca 50 cacher under dagen, dessa var placerade i Småland, Blekinge och Skåne.

 

Stort tack till er cacheägare vars cacher vi funnit!

 

 


Känd från Media

Nu har jag besökt Jönköpings celebritet ”Cornixen”

VR # 8 Cornix ingår i VR-serien utplacerad av Kollektivet och Linsrille.

Den ensamma fågeln som sitter på en kvist blev uppmärksammad i JP för en tid sedan, en ”muglare” fick syn på den ensamma fågeln och undrade vad den gjorde där, vem som placerat ut den och varför? Ja frågorna var många.

Några dagar senare i ett annat nummer av JP kom avslöjandet, det är en geocache

-Hey you! Don’t f**k with me, I’m Famous!

Jag hade tänkt vänta med att besöka denna cache tills jag införskaffat portabelt redskap men det verkar dröja så nu gjorde jag slag i saken, slängde upp stege på takräcket, körde ner till stan och hälsade på hos kråkan…

TFTC!


Samling vid brunnen…

Ehh, menar bäcken…

Hade bestämt möte med Swerker kl 17.30 vid den nya mysten Ytterligare en bäck som skapats av -Beast-.

Var någon minut sen och småspringer sista biten. Inte långt från startkoordinaterna ser jag att Swerker redan är på plats, men vad håller han på med? Står och pratar med farbror Polisen… Innan jag hinner fram lämnar polisen platsen och strax där efter gör Swerker och ytterligare en bil en U-sväng och försvinner från platsen…

Jag går ner mot skogen och kikar efter bäcken, finner att starten är på andra sidan av vägen. Väntar ut några bilar och kommer snart över vägen och ner i skogen på andra sidan. Då upptäcker jag en grupp på inte mindre än 7 andra cachare…

Den lilla skaran representerades av Spiffan, Guldus, Mogge72, knotan, Albmi, Kicken, och Swerker

Första steget hade de redan löst, men inte jag. Medan de andra går bort till steg två så skyndar jag ner, in och fram till första ledtråden.

I snabb fart strömmar vattnet förbi mig, trots höga gummistövlar blir jag blöt om benen men ingen fara på taket, vätan gick aldrig igenom kläderna…  Steg ett var inga problem, den löstes snabbt och jag ansluter mig till den övriga skaran…

 

Upplyst inne i granen en kväll som denna…

Steg två var riktigt elegant, snygg konst i nattmörkret men det var mycket information att ta in och memorera… När platsen fotograferats från alla möjliga håll knappar vi in de nya koordinaterna och går vidare…

Steg tre, vi valde att följa bilvägen hela vägen fram. Delsteget hittas snabbt och med rätt utrustning hade snart alla aspiranter knappat in de nya koordinaterna i sina GPSer…

 

Koordinater knappas in i våra GPSer…

Steg fyra ligger inte heller så långt bort, vi knallar vidare och finner snabbt vad vi söker men blir dragna vid näsan, en fint?

Vi fick ju koordinaterna i klartext, vad har vi missat? Allas våra järnor jobbade på högvarv, ”brainstorming” kallas det visst… Vi diskuterar möjliga lösningar och med lite tur hittar vi snabbt den felande länken, här hade vi annars kunnat förlora mycket tid!

 

Swerker plitar dit allas våra namn i loggboken…

Finalen återstod, den var inga problem att hitta, men dessvärre klurigare att logga… Swerker stod för fingerfärdigheten medan vi andra stod runt omkring och pekade och klurade…

Mysten som är av toppklass tog ca 35-40 minuter att genomföra, den innehåller flera bra och genomarbetade steg. Eller som någon skrev i sin logg så hade vart o ett av delstegen kunnat fungera som en fristående cache, men den fungerade även utmärkt som en serie att logga i följd…

Den trevliga turen var nu till ända så jag passar på att tacka mina medcachare för sällskapet och Beast för mysten!

THANX!

 

 


Kort, enkel och välgjord.

Igår tog jag en runda till stan, skulle släppa av  grabben vid Kinarps Arena tydligen någon tröja som skulle hissas ?!? 😉

På vägen hem blev det ett stopp vid  På räls som är skapad av Kollektivet.

 

Godståg

  På räls är en välgjord, kort och rolig multi som rimmar väl med temat! Kan dock inte skriva så mycket om den för det skulle spoila den, likaså har jag inte tagit några bilder från cachen.

 

Finalen var inte heller dum, här har Kollektivet lagt ner lite arbete, hjärta och humor. 🙂

 

Miljön där burken var gömd var oxå den rätta. Skall dock erkänna att jag gick förbi platsen då jag var på väg till steg 1 och tänkte, undra om inte burken är gömd där… Hoppas den inte blir mugglad, för den var ju inte så svår att hitta, inte ens för en mugglare…

 

Spårljus

Jag besökte banvallen för ett par år sedan, det var innan jag började med Geocaching. Då var jag mer intresserad av foto så jag tog en del bilder i denna fantastiska fotomiljö. Bilderna i detta inlägget är från den gången…

 

För övrigt om du gillar bilder så titta gärna in på www.anknet.se det är min andra blogg som jag drev aktivt i några år men som nu vilar till förmån för denna bloggen. Finns en hel del bilder och annat matnyttigt för dig som gillar att fotografera. Som sagt jag uppdaterar inte längre Anknet.se, men allt finns ju kvar och som sagt, mycket fokus på just bilder… 

 

 


Rynkeby

Här om kvällen publicerades en ny geocache i Jönköping, det är Leyaridgeback & qmann1 som i vanlig ordning spenderat sin tid väl i snickarboden. Cachen heter  Rynkeby och det är en kvalitétscache värd att lyfta fram!

Med ett hyreshus som granne vars invånare sitter på första parkett kräver cachen att man är lite diskret.

 

Till skydd av mörkret besökte jag  Rynkeby 

Klockan var ca 23 när jag på väg hem från stan kollade i telefonen om det fanns någon tillgänglig cache, hmmm inte många… Förutom ett antal mystar så hade jag två stycken att välja på…

Med tanke på tidpunkten tyckte jag att  Rynkeby  passade ypperligt. Tack vare att jag nyligen loggat en på pricken lika dan cahce så hittades den ändå rätt snart, men vad jag undrar är: Hur byggde ni den, på plats eller hemmavid?

Hur som helst, kan jag rekommendera dig att söka reda på denna.

 

Men som sagt, var diskret!

 


Ett år som geocachare

Idag fyller jag ett år som burkletare 🙂

En av mina egna burkar utplacerade i Sveriges vackra land ;-)

Har funderat lite på vad det är som gör att jag fastnat för denna hobby? Jag har alltid älskat att uftorska nya platser, gå på upptäcksfärd, ta bilen o köra ut på landet för att hitta nya vägar eller ta en promenad/löparrunda som ibland blivit milslång, men varför ???

Vad är det som driver mig? Jo nyfikenheten att ta reda på vad som finns bakom nästa sväng…

Det är inbakat i priset, allt detta man får det på köpet när man pysslar med Geocaching. För det mesta hänvisas man till en intressant eller vacker eller häftig plats. Dessutom finns ett mål med turen och varje utflykt dokumenteras på geokartan så man kan gå tillbaka och se vilka platser man besökt, en bra logg hjälper en att minnas tillbaka till just ”den där” turen…

En Multicache hittad i Bankeryd

En annan bra sak med denna hobby är att man lägger precis så mycket tid som man själv vill, man utövar den när man vill och engagerar sig så mycket som man vill. Det finns inga krav och inga pekpinnar, inga tider att passa, förutom de man själv sätter upp…

Geocaching är som gjort för sådana som mig! 😀

En annan sak som triggar mig är statistik Jag älskar siffror och staplar, speciellt när de pekar på vad man presterat eller behöver prestera för att nå nya mål… I den här hobbyn kan man pocka fram ton med statistik 😀

Det är helt underbart! 😀

Baksidan av cachingen vad skulle det vara? Jo att den lilla äventyraren som bor i var o en triggas att sätter klorna i en och sedan vägrar släppa taget. Det finns liksom alltid en geocache man inte har loggat, det finns alltid en ny burk att leta upp, det spelar ingen roll vart man åker, ”They are all around us”!!!

Häromveckan publicerades inte mindre än 4000 nya cacher runt om i världen, PÅ EN VECKA!!!

Vy från GZ vid en cache som ligger utmed en av Axamo flygplats inflygningsrakor

10 highlights från det gångna året!

Under detta år som burkletare har jag besökt nästan 700 cacher, ibland har man råkat ut för strapatser som man sent kommer att glömma. Några cacher har fastnat lite extra i minnet:
 
1. Första geocachen: Stenmark (2010-08-15)

En jobbarkompis tipsade mig om denna hobby, han hade provat på geocaching under semestern och trodde att detta var något för mig… Det tog några veckor innan jag gjorde slag i saken och skapade mig ett konto på GC.com.

En gråmulen augustidag tog jag med mig barnen på en premiärtur. Vi letade länge på fel plats, litade inte på GPSen utan letade där jag tyckte att burken borde varit gömd, efter 20 minuter började vi lessna men vi gav oss inte utan utökande i stället sökandet i större och större cirklar, när jag slutligen skickade ut barnen att leta åt olika håll, då dröjde det inte länge förrän äldsta grabben fick syn på något. Japp där var den! 🙂

Dagarna efter den första loggen gicks det promenader upp o ner för Bankeryds gator, det dröjde inte länge fören alla Bankeryds cacher var loggade. Under en period gick det bra att jogga till de kringliggande cacherna, men nu finns det inte många ologgade cacher inom 1 mil…

2. Första FTF: OLLIEWOOD (2010-11-21)

Första FTF-jakten glömmer jag inte heller. Efter ett misslyckat FTF-försök på lördagsmorgon då det släppts 19 nya burkar i Bjurbäck utanför Mullsjö och jag hela tiden låg som nr två eller tre i loggboken fick jag ett nytt försök dagen efter.

Det var på en söndag, satt och drack eftermidagskaffe när jag fick ett mail om en ny cache inne i stan, jag tittade på min fru och flög sedan upp från stolen, den här gången skulle jag bara vara först.

Jag slet åt mig jackan och rusade ut till bilen samtidigt som jag försökte få ner hälarna i skorna… Adrenalinet i kroppen gav mig en puls som nästan fick mina ådror att spricka och kroppen att darra när jag kör in mot Jönköping.

Jag närmar mig skateparken vid KFUM och fattar ett snabbt beslut att parkera 50 meter innan korsningen och 150 meter från GZ, vågade inte köra längre för tänk om det inte går att parkera längre fram, nej det ville jag inte riskera utan sprang istället mot byggnaden där cachen skulle finnas.

Letar som en tok men känner mig snart övervakad, jag får syn på en man som iaktar mig, det visade sig vara cacheägaren själv som var på plats för att övervaka jakten. Hans blick skvallrade om att jag var på rätt plats.

Det tog inte lång tid innan jag för första gången i mitt liv skrev min singatur på första plats i en ren, ny, fin och helt tom loggbok. (Ett rus gick genom kroppen, ett rus som ingen drog i världen kan ersätta)! 😛

Så snart cachen var loggad sjönk pulsen och ruset gick ur kroppen. När jag var på väg där ifrån kommer Kottarna som oxå var sugna på en FTF-logg. Detta är en jakt värd att minnas!

3. En söndagspromenad: Tetrao Tetrix (2011-01-02)

Försökte få med mig familjen på en promenad på Dumme mosse, men A6 lockade mer. Med facit i handen så var det nog tur att de inte följde med…

Som omväxling så cachade jag nu i dagsljus vilket var en helt annorlunda upplevelse 🙂 Parkerade på den offentliga parkeringen och började gå mot vandringsleden, betade av några cacher längs vägen. En familj grillade vid början av leden men jag lägger inte så mycket notis av dem, följer den upptrampade leden ut på mossen.

Dumme mosse i vinterskrud.

Gör ett par stopp och loggar ett par cacher innan jag kommer till mitt huvudmål, en Earth Cache. Den är snabbt avklarad och jag ser att det finns tre geocachar till längre ut på mossen. Dessvärre slutar den upptrampade leden här, dvs. leden fortsätter men den ligger begravd en halvmeter under snön. Att följa käppar som är nerstuckna i backen är lönlöst, de sitter så glest att man inte ser nästa käpp från den man för tillfälet står vid. Det gick heller inte att följa någon stig eller några spångar för de var som sagt begravda i orörd terräng. Det blev till att pulsa fågelvägen…

Trött och anfådd kommer jag till den första av de tre cacharna, den hittas snabbt tack vare en bra ledtråd. Nu vidare mot Tetrao Tetrix. Börjar gå men drabbas snart av en total trötthet i hela kroppen, lägger mig en stund i snön för att vila men inser snabbt att jag måste vidare, ingen bra idé att kyla ner sig och bli blöt, dessutom är dagarna korta så här års… Snart orkar jag inte längre, likt vattnet på diskbänken sugs upp av disktrasan känner jag hur mina krafter sugs ur kroppen… Provar en idé, att gå på alla fyra. Det fungerar, genom att sprida min vikt bär skaren, jag kan nu ta mig fram ovanpå snön. En helikopter cirkulerar ovanför, måtte de inte skjuta mig i tron att jag är en björn…

När jag så äntligen helt utmattad kommer fram till cachen är jag så trött att jag lägger mig på rygg. Shippar efter luft och inser att jag skulle kunna betala den grillande familjen 200 spänn för en mun vatten, men de är nu långt borta, om de äns är kvar…

Efter 10 minuter reser jag mig upp, kollar hinten ”Vid trädets fot” Ja tack för den, här växer bara 30 träd och snödjupet är lätt 60 cm. Innan jag stöter på något plastigt har jag med händerna grävt upp 6 träd.

Den signaturen har jag kämpat för…

Burken är fastfrusen så jag kämpar en stund för att få loss den. När burken sedan lossnar fylls hålet snabbt igen av vatten. Den sista cachen på dumme mosse får vänta till våren, nu var jag tvungen att fokusera alla krafter på att ta mig hem igen. Detta var en fantastisk dag och jag är glad att jag inte följde med till A6 😉

Träningsverken efter detta äventyr satt i under många dagar 😛

Den cache som jag väntade med i vintras (svarte back), den loggades nu i sommar. Bilden är tagen på vägen till Svarte bäck…

 

4. Nattcaching i storskogen: Nejagölen (2011-02-09)

Efter att ha lagt ut några egna burkar åkte jag mot Mullsjö för att logga sådana cacher som jag hade kvar där, det var en onsdagskväll. Nästan framme kommer ett mail från Agori Berix, en ny geocache utanför Skärstad. Hmm säkert fyra mil dit men jag gav det ett försök, vem förutom jag är ute en vinternatt som denna?

Rundar vätterns södra udde och fortsätter någon mil i nordöstlig riktning, kommer så småning om fram till ”Skärstadskogen” och Råby naturreservat. Jag parkerade uppskattningsvis 7-800 meter från cachen (det var inte plogat längre). Med vanan inne började nu min vandring i oskottad terräng. Mellan höga granar och tallar pulsar jag fram i snö som når över knäna. Här o var kan man gå på skaren som tillfälligt bär, men plötsligt trampar man igenom och hela benet försvinner ner i snön.

Hade en bra pannlampa med mig men den är bara ett komplement till det starka månljuset som lyser upp skogen. Ser mycket spår i snön från diverse vilt, det är tydligt att jag inte är ensam. Hela landskapet badar i månljus, det påminner om någon utomjordisk planet hämtat från ett avsnitt ur Startreck. Jag finner skogen vara vacker och fridfull, det är alldeles tyst sånär som på mitt hjärta som bultar och mina anstängda andetag, men annars är det helt tyst och slående vackert.

Klockan är en bra bit in på småtimmarna när jag genomsvettig kommer fram till GZ, hjärtat bultar så hårt att jag tror det ska komma ut. Tuff terräng och -15 grader samt massor av kläder gjorde inte detta till någon barnlek. Jag får snabbt syn på burken hängandes uppe i ett träd, men innan jag kunde förmå mig själv att klättra upp fick jag vänta ut min puls som behövde komma ner i varv…

Belöningen för denna strapats var en FTF-plats i den tomma toggboken. 😀

5. En ”Ö-cache” i vintermörkret: Robinson Crusoe (2011-03-04)

Åkte en sväng till Mullsjö med omnöjd för att passa på att logga några ”Ö-cacher” (passa på nu när isen bär). Kom fram till Nässjön ungefär samtidigt som klockan passerade midnatt, detta skulle bli kvällens tredje Ö-cache. Jag parkerade vid badplatsen och gick ut till udden. Under hela promenaden övervakades jag av en strålkastare som satt på ett berg uppe vid slalombacken (Mullsjö Alpin). Den lyste med ett rödrosa sken i natten och jag kände mig som Frodo när han går över Mordors slätt och försöker undkomma Saurons allseende öga.

Från udden skulle jag gå de 150-200 meterna ut till ön där cachen förhoppningsvis går att finna trots snön och isen… Det hade börjat snöa och en lätt dimma låg i luften, därav såg jag inte långt i skenet av min pannlampa. Vinden ven rätt bra så det gällde att dra upp dragkedjan på jackan och dra ner mössan över öronen. Var lite osäker på isens bärighet, den var tjock men för säkerhets skull kröp jag fram för att sprida ut min vikt. Det måste ha varit en syn att se mig lufsa fram över isen.

En syn var precis vad det var för när jag hittat burken och försökte förmå mina fingar att greppa pennan i den bitande kylan då hör jag en röst i vinden –Hur går det!!! Ähh det måste vara inbillning, men snart hör jag det igen –Behöver du hjälp!!! Jag ser mig omkring men det är ingen där. Personen är envis och fortsätter ropa på mig-Behöver du hjälp!!! (Jag går på en is ute i ödemarken mitt i natten och letar efter en matlåda, ja jag kanske behöver hjälp, men inte av den sorten som du kan erbjuda… tänkte jag) Nu svarade jag, ropade tillbaka att allt var OK. Men snart hördes ropet igen -Hur går det!!!

Med en sikt på bara några meter gick jag åt det håll där jag tyckte rösten kom ifrån. I takt med att jag kom närmre hördes rösten allt starkare, snart urskiljer jag en siluett av trädkronor mot den svarta natthimlen. Ändrar min panlampa till spotläge och söker med kraftigt ljus av hela strandkanten men ser ingen, då hör jag det igen –Vem är du!!! Nu börjar det kännas riktigt kusligt, spökar det eller inbillar jag mig?

Kliver upp på stranden och ser en gård en liten bit upp på land, jag går mot gården samtidigt som rösten åter frågar vem jag är. Ser mig omkring men finner ingen. -Här uppe! Ropar någon och snart får jag syn på en kvinna som sticker ut huvudet från ett fönster vid taknocken på ett av husen.

Jag förklarar för henna om mitt ärende till ön och vi får oss ett gott skratt. Som tur var känner hon till sporten (annars hade det varit pinsamt), men hon visste inte att det finns en cache ute på ön…

Ja detta var ett äventyr! 😀

6. Min första 5/5 cache: Måla kulle En toppencach 336 möh (2011-04-09)

Denna cache hade jag sparat till rätt tillfälle, den kräver utrustning så jag hade rekat området ett par veckor tidigare. Nu var jag på plats med en gigantisk dubbelstege som jag lånat från jobbet, detta skulle bli min 300:ade cache. 😀

Det är april och i dalen har våren kommit, men uppe på Måla Kulle ligger snön alltjämt tjock… Med stor möda och besvär lyckades jag få med mig dubbelstegen till toppen av berget. Klockan var mycket och luften var mörk och tjock av dimma, även om jag hittat burken tidigare fick jag nu leta länge innan jag fann den igen.

Jag började med att ställa in stegen på dess max längd, att sedan ensam resa upp den mot trädet var ett jobb bara det. Började sedan klättra och önskade att någon skulle komma och erbjuda sig hålla i stegen, det hade börjat blåsa och trädet krängde än hit än dit. Ingen kom och erbjöd sig hålla i stegen, ingen hade ärende genom skogen denna natt, ingen förutom jag 😉 Jag inser dock snart att även då jag står på översta steget och kramar om stammen till det träd varvid cachen sitter fast saknas två meter. Jag klättrade ner igen och började fundera, vill ju liksom inte ge upp nu när jag är så nära…

Får snart en idé, av det material som skogen har att erbjuda bygger jag ett verktyg. Efter ett par försök står jag med loggremsan i handen, men det svåraste var inte att få ner burken, det svåraste var att få tillbaka den, även det lyckas omän det tog lite tid.

Denna natt loggade jag serien Landsjön runt, Caste hill serien och inte mindre än 3 klättercacher varav två satt på riktigt hög höjd.

En natt att minnas 🙂

7. Firandet av vår bröllopsdag: Fru Ebba (2011-05-23)

För att överaska Fru Ebba på vår bröllopsdag tog jag med henne till Vista kulle. Jag och barnen hade varit där tidigare på dagen och förberett allt…

Allt riggat och klart, fin utsikt från Vista kulle…

Vägen upp på berget var upplyst av marchaller, ett dukat picknickbord väntade på toppen, geocachen var laddad med ett fint FTF-pris, allt var riggat och klart…

Ebba loggar FTF

När vi ätit publicerades geocachen ”Fru Ebba” som var placerad i närheten. Vad hon hittade i burken och mer om den här dagen kan du läsa om här

När vi lämnade berget kom 4 snopna FTF-jägare till platsen, de kom lite sent…

8. Mitt Event: Caching Camp (2011-06-02)

Detta var årets största cachinghändelse, under ett halvårs tid hade jag planerat och fixat inför detta event. Drygt 40 hängivna cachare träffades i Hökensås där 34 Geocacher placerats ut. Varierande svårigheter gav utmaning för alla.

En härlig skara likasinnade 🙂

Jag kan inte sammanfatta hela Caching Camp i detta inlägget, men jag har skrivit om eventet här

9. De två forten i Karlsborg: Fångarna på fortet & Fortress North (2011-07-17)

Nu i somras åkte jag tillsammans med kollektivet och Linsrille till Karlsborg det blev en heldag med geocaching. Målet med dagen var i första hand en cache vid namn Fångarna på fortet och i andra hand Fortress North.

Fångarna på Fortet -Check! 😉

Båda dessa fort ligger utanför Karlsborg och är mer eller mindre stängda, men det går att ta sig in. Två cacheägare har skapat var sina riktigt häftiga äventyrscachar här…

Ett referat med text och bilder från denna dagen finns här

10. Speedcaching Inlandstrail #1 (2011-07-31)

Att geocacha på Halmstads inlandstrail var en upplevelse utöver det vanliga. Massor av burkar har placerats ut likt ett pärlband längs vägarna på landsbygden utanför Halmstad. Här han jag med 56 innan frukost. Under denna tid fick jag vara med om en fantastisk naturupplevelese med vilda och tama djur, soluppgång och vackra landskap.

Vacker morgonsol längs Halmstads Inlandstrail…

Jag refererade nyligen denna dag på bloggen, läs mer här

 

Jag har haft ett bra första cachingår och ser nu fram emot år två 😀


High thrill factor!

Äntligen har jag loggat den pulshöjande geocachen ”Göteborgsbacken”.

Parkerade bilen på industriområdet vid Haga och gick ca 250 meter ner till bron, jag har tidigare hört om cachen så jag visste vad som behövde göras, vad jag inte visste var om jag skulle ha vad som krävdes (mod).

Innan jag vet ordet av finner jag mig själv uppe på ett av betongfundamenten. Jag vill inte riskera att dö i onödan klättrandes på fel balk så jag ringer en livlina som bekräftar att jag är på rätt väg, han hjälper mig tyda hinten och snart får jag syn på burken. *svälj* Ser att det är närmre från andra hållet, men jag väljer ändå att gå den ”långa” vägen.

Att gå från andra hållet inebär att jag måste upp på motorvägen vilket kan vara riskabelt (som om cachen i sig inte är riskabel), ett annat allternativ är att gå en lång omväg.

Intalar mig själv att det är djupt, inte knädjupt (vilket det förmodligen är)…

De 5-6 första meterna är kanten som jag skall gå på så smal att hälarna sticker ut, funderar en stund innan jag tar första klivet. Vad är egentligen bäst, magen in eller ut? Fel beslut skulle förmodligen resulterat i skallskada eller ofrivillgt dopp + skallskada. Ångrar nu att jag precis ätit… Jag valde att gå med magen innåt och kroka fast mig med ett finger i de små hål som fanns borrade i balken.

Ett steg i taget ett hål i taget tog jag mig vidare, men plötsligt inser jag att hålen är så brett i sär att jag inte når nästa hål utan att släppa greppet med bägge händerna, nu var jag glad att jag gick med magen mot väggen eftersom jag nu kunde pressa mig själv mot väggen samtidigt som jag bytte grepp med händerna. Denna procedur fick jag göra två eller tre gånger innan fotfästet blev bredare. Sedan var det ingen konst att gå, där balken var bred kunde man gå utan att hålla fast sig.

Burken signerad, men jag har bara kommit halvvägs, detta vågstycke övervakas av min son…

Innan jag visste ordet av var jag framme vid cachen som signerades med lätthet, sedan passade jag på att ta en del bilder.Vägen tillbaka gick lättare men precis innan balken smalnar av ringer mobilen. Kanske lite dumt gjort men jag svarade…

Någon minut senare var det dags att focusera om, ett steg i taget till jag var var på säker mark igen =0)

Detta är en toppen cache för er som gillar hög T-rating, hög puls, klättring och äventyr 🙂


En häftig cache!

Första blogginlägget från Öland 🙂

Resan gick bra och med en PQ i GPSen var det inga problem att ta bensträckarna på rätt ställen. Det blev 4 bensträckare, stopp, burkar, cacher eller vad man nu vill kalla det… 😉

Det var speciellt en cache som var helt grym och som stack ut rejält bland de övriga. Den ligger i Vetlanda och heter ”EMÅN – MELA”

Bromsade in och parkerade i en parkeringsficka på ”fel” sida av vägen. Övriga resenärer väntade i bilen medan jag loggade denna snabbis (big mistake) det var inte en snabbis och de andra gick verkligen miste om något…

Första problemet var att ta sig fram till cachen, för att ta mig dit valde jag kortaste men jobbigaste vägen (som man vanligen gör) genom en vattenfylld sänka. Här övade jag upp min balans genom att gå över fallna träd och sly…

20110703-174213.jpg
Första skymten av den gamla järnvägs ston

Framme vid den riktiga gömman tog det en stund innan jag förstod problemet, efter att ha rekat lite insåg jag vad som behövde göras och jag förstod även vad tidigare besökare menat i sina loggar.

20110703-182030.jpg
Det är uppenbart vart jag ska, men hur kommer man dit?

Väl inne i labyrinten gällde det att ha tungan rätt i mun, jag valde fel väg in vilket fick vägen att närmast kunna liknas vid en hinderbana. På håll kunde jag skymta burken, tog upp telefonen o knäppte ett kort,det gällde att hålla hårt i apparaten för under mig rann vattnet i en strid ström, varken jag eller telefonen var sugna på ett dopp…

Loggpappret var lätt fuktigt men det är ingen fara på taket.

20110703-192346.jpg
Som sagt, det gäller att ha tungan rätt i mun.

Med signerad loggbok var man bara halvvägs till friheten, jag valde dock att fortsätta genom ”spindelnätet av metall” i stället för att gå tillbaka. Det var ett klokt val…

”EMÅN – MELA” är en cache som jag vill rekommendera alla geocachare!


Ovanlig D/T

Om två v. åker jag ock min fru till Riga på en långweekend. Det blir avslutningen på min semester…

Inför denna resa sonderade jag terrängen i Riga och fann några intressant geocacher, bla a denna: ”All-rounded cacher” en 5/5

För att logga ”All-rounded cacher ” krävs en helt ifylld rad i D/T tabellen, fram tills idag saknade jag en 1/4. Hur skulle jag kunna hitta en sådan, det är ju en rätt ovanlig kombination?!?

Jo jag skapade en Pocket Quary som sökte fram alla 1/4or inom en 10 mils radie, jag fick upp en handfull cacher och ”Trå,rullatåget Ingerydsdalen” utanför ölmstad låg närmst, bara två mil hemifrån (fågelvägen)…

Elias följde med och vi fick en mysig ”fader/son” kväll tillsammans.

I samband med att vi gav oss på ”Trå,rullatåget Ingerydsdalen” utförde jag ett litet experiment att videologga äventyret med min Iphone.

 

Nu efter denna cache har jag fyllt en rad i D/T kalendern 🙂

Efter att vi loggat cachen fann vi en stor sten som vi klättrade upp på, här satt vi en stund och pustade ut och njöt av solen som värmde. Snart var det dax att vända bilen och köra mot Bankeryd.

På vägen hem blev det 5 stopp i trakten kring Ölmstad, cacher jag missat eller hoppat samt någon nypublicerad.


2 terräng-femmor 2 FTFor

Här om dagen fick jag se att det tillkommit 2 nya multicacher i jönköping. Jag hade helt missat publiceringen och de var nu några dagar gamla. Några dagar gamla och fortfarande ologgade kan bara betyda en sak, att de är ruskigt svåra.

Ikväll skulle det bli av, utan att först ha rekat lånades utrustning av en jobbarkompis, stege riggades på bilen och sedan bar det av mot vattenledningsparken. Jag hade ingen aning om vad som väntade men det skulle visa sig bli en riktigt lyckad och trevlig cachingkväll.

Jag började med den lättaste (enligt ratingen), nämligen den som ligger längst åt öster, den visade sig vara den svåraste av de två…

Multi-cache Firning 1

Svårighetsgrad:2.5 out of 5
Terrängfaktor:5 out of 5
 
 När jag anlände till vattenledningsparken var det fullt på parkeringen, scouterna verkade ha någon form av aktiviteter. Det kryllade av barn vid olika stationer.
Jag fick göra en ”ful”parkering vid vägkanten.

20110519-224756.jpg

Vattenledningsparken

Jag kom snart fram till väggen, ja det var en vägg. Det var uppenbart vad som skulle göras så jag hämtade utrustningen som låg kvar i bilen. Jag har ganska mycket erfarenhet av klättring men kunskaperna är gamla och jag har lagt på mig en del sedan dess…

20110519-224839.jpg

Utrustningen på plats…

Helt ärligt, jag var skitskraj när jag gick över kanten… Började fira ner mig på den plats som var mest logisk, men fann inget. Provade sedan att fira ner mig några meter åt höger och sedan några meter åt vänster men utan resultat. Det jag letade efter var en lite bricka med ett nummer på, numret behövs för att räkna ut vart geocachen är placerad. 

 20110519-224858.jpg

Bergväggen sedd från ca 6 meters höjd

Efter tre misslyckade försök drog jag ett mail till cacheägaren som snart bekräftade att jag var rätt ute vid mitt första försök. Riggade repet på nytt och började hala ner mig, vid det här laget var rädslan bortblåst, den hade snarare ersats av kramp i händerna… Efter varje nedfirning fick jag gå runt väggen och klättra upp på sidan inte så jobbigt första gången men nu började jag bli riktigt varm i kroppen, kebabben från lunchen var för länge sedan bränd…

20110519-224923.jpg

Säkrad

Denna gången firade jag ner mig långsamt och svingade åt höger o vänster sökte av ett brett område och ja där satt den lilla rackaren. Jag noterade brickan med en bild i min iphone och  skyndade ner. Sedan pinnade jag (litte snabbare än innan) upp till min ryggsäck och rotade fram ett papper där jag hade gjort min uträkning.

20110519-224941.jpg

En glad gubbe i boken 🙂

Så var då detta äventyret över och nästa skulle ta sin början…

Multi-cacheLutherdammen

Svårighetsgrad:4 out of 5
Terrängfaktor:5 out of 5

 När jag först kom fram till platsen för steg ett stod där en kille o en tjej och samtalade, de såg ut att vara där i samma ärende som jag och jo det stämde. Det var Goteson som var på cachingtur. Här behövdes utrustning som de saknade, jag gick till bilen och snart började Jakten…

20110519-224953.jpg

Steg 1 snart hittad

När jag hängde där i linan en bit ner ringde min telefon, det var Swerker som fått se att jag precis loggat Firning 1. Vi samtalar en kort stund och han gratulerar till FTFen, sedan fortsätter sökandet. Snart hittar vi ledtråden som var väl gömd, vi börjar räkna på koordinaterna till steg två och jag inser att det inte är någon idé att rulla ihop linan än. Även steg två hittas snabbt men just som jag hittar den ringer telefonen igen, det var Swerker igen som ringer o frågar om det är okej att han hakar på, med sig har han Linsrille.

Lagom när jag kommer upp igen har både Swerker och Linsrille anlänt till platsen. Det samtalas lite och sedan börjar vi räkna på koordinaterna till sista delsteget innan finalen. Det visade sig inte vara så långt bort, en snabb promenad och vi var på plats. Linsrille blir det som hittar sista ledtråden och nu kunde vi sätta fart mot burken. Ledtråden var tydlig och skvallrade om vart burken låg, snart hade vi alla satt en signatur i loggboken.

20110519-225005.jpg

Från vänster, paret Gotesson sedan Swerker och till höger Linsrille.

Det två FTF loggarna var bara en bonus på denna lyckade och trevliga geokväll som nu var till ända…


OLLIEWOOD – Min första FTF platsar absolut in bland mina favoriter

Found it November 21, 2010 by Ankarcrona

{*FTF*} 15:43.
Satt hemma vid köksbordet och drack eftermiddagskaffe när plötsligt telefonen började vibrera i byxfickan.
Det var ett mail från Geocaching.com. Nu fanns det inget annat att göra än att sätta sig i bilen och gasa ner till stan. Ska erkänna att adrenalinet rusade i kroppen, skulle jag äntligen lyckas få min första FTF? Japp där satt den! Träffade även den trevliga cacheägaren på platsen.
TFTC!


Södra Hästhagen / Torp i Bjurbäck # 12 – Ett oväntat slut…

Write note March 4 by Ankarcrona

Väljer att logga som ”Note” för jag kom tyärr aldrig så långt att jag kan kalla det för DNF.

I natt efter att loggat tre ö-cachar i mullsjöregionen tänkte jag avsluta med 4 Torp-cachar som jag lämnat ologgade.
Körde mot Torp nr 12 när jag plötsligt kommer fram till en förbudsskyllt ”förbud att framföra motorfordon”.
Hmmm, vägen var isig och smal så jag hade ingen lust att backa, jag tänkte att det nog inte skulle skada om jag fortsätter fram till nästa avtagsväg och i stället vänder där, klockan var ju ändå snart 01 på natten vem skulle märka något här ute?

DÅLIGT VAL!!!
Vägen blev isigare o isigare, brantare o brantare. När jag nästan var uppe på ett backkrön slirar bilen och jag börjar glida bakåt.
Samtidigt som jag okontrollerat färdas bakåt börjar bilen kränga och snart inträffar det ofrånkomliga. Jag sätter mig halvt på tvären och kommer varken frammåt eller bakåt.

Vad göra? Ser i GPSen att det ligger en gård en dryg km bort, men kan man väcka dem nu? klockan var ju långt efter midnatt…
Jag var desperat så jag gick mot gården, på vägen passerade många tankar genom ens huvud, vad skall jag säga, hur mycket är jag villig att betala dem, skall jag strunta i det här osv…
Väl framme knackar jag på, inget svar, försöker ett par gånger till men inget svar, det är svart i varenda fönster så jag ger upp.

På väg mot bilen försöker jag komma på en alternativ plan. Det blev Assistanskåren, den fösta fråga jag fick i telefonen var: -var är du? Ja var är jag?
De kunde inte ta emot GPS koordinater vilket jag tyckte var korkat, varannan bil har ju GPS idag, och en vesäntlig del i deras jobb är ju att ta sig till olycksplatsen.
Hur som hälst, vägen jag var på hade inget namn vad jag kunde se så det blev til latt dra sig till minnes och förklara vägen, det värsta var att jag ju inte åkt närmsta vägen eftersom jag geocachat under kvällen.
Assistanskåren åkte från jönköping så jag fick vänta en 45 minuter innan de dök upp. Väl framme fick han loss min bil på ca 2 minuter och behövde aldrig använda sin egen dragbil, det där hade jag kunnat göra själv tänkte jag när han var klar. Hur som hälst denna cachingdagen slutade här och när jag kom hem var jag 1500 spänn fattigare.

Lärdom: Nästa gång tänker jag nog till en extra gång innan jag passerar en förbudsskyllt 😉


Robinson Crusoe – Ett nattäventyr

Found it March 4 by Ankarcrona

Den tredje och nattens sista ö att besöka.

Det blev en lång promenad över isen, angrep ön från norr.
Fick förlita mig helt på GPSen för det var bäckmörkt och lite disigt denna natt, trots en kraftig pannlampa kunde jag inte skymta ön förren jag var alldeles i närheten.

Tack vare bra ledtråd hittades gömman snabbt, jag var till en början orolig för att burken skulle vara begravd i snön, men så var inte fallet.

När jag signerade i loggboken hördes en röst eller ett rop i mörkret men jag ignorerade det.
Strax hördes det en gång till o en gång till, nu kunde jag inte ignorera det längre. Tyckte mig kunna urskilja -”Hur går det! Behöver du hjälp!”…
-Allt väl! Ropade jag tillbaka, men rösten fortsatte -”Har du gått igenom!”.
Jag kunde inte se fastlandet varifrån rösten kom så jag började gå i den riktningen (västerut) alltmedan ropen tilltog -”Behöver du hjälp!” -”Hur är det med dig!”
Jag ropade tillbaka medan jag gick över isen: -Det är bra! Ingen Fara! Allt väl!… Men den mystiska rösten fortsatte.
När jag kom så pass nära fastlandet att jag kunde se träden på stranden ändrade jag läge på pannlampan till ”spot” och med den kraftiga ljuskäglan sökte jag av strandkanten fram o tillbaka men ingen människa syntes till. Rösten fortsatte -”Vem är du!”
Efter en stund fick jag syn på en kvinna högt upp i ett av husen, hon stack ut huvudet genom ett av de små fönstren som satt precis under taknocken vid ett av husen intill sjön.
Jag föklarade mitt ärende till ön och vi fick oss ett gott skratt, vi samtalade några minuter och hon visste mycket väl vad geocaching var för något.
Tror dock att hon tyckte jag var en aning märklig som gett mig ut efter midnatt i obygden bara för att skriva mitt namn i en ”matlåda”?!?

Detta blev en händelse jag sent kommer att glömma.
Jag tycker att cacher som man lagt ner extra arbete på eller som leder till att den som geocachar får ett äventyr eller upplevelse skall belönas med favoritpoäng.
Jag tilldelar därför denna cache en poäng.

TFTC!


Expert eller novis – Dråplig händelse…

Found it January 26 by Ankarcrona

Loggades i natt när de flesta lamporna i fönstren runt om var släkta.
Jag förstod snabbt var den borde funnits men hittade ingen burk så jag gav upp satte mig i bilen och läst lite tidigare loggar.
Tänkte att någon kanske flyttat den en bit (eller så är det min gps som först nollade 8-10 meter fel).
Gick ut och gjorde ett nytt försök och nu hittade jag den men som de flesta skrivit var den inte helt lätt att komma åt.

Medan jag stod o hoppade öppnades ett fönster ovanför och en röst frågade vad jag höll på med.
Jag vände mig upp och fick se en ung man någon våning högre upp som stack ut sitt huvud i vinterkylan.
I fönstret bredvid stod resten av familjen och tryckte näsorna mot fönstret.
Här fick jag ett ypperligt tillfälle att frälsa en ny geocachare, men jag antar att min korta lektion i geocaching snarare bidrog till att han tyckte jag var skvatt galen…
Mannen lovade dock att inte ringa polisen och snart därefter fick jag tag i burken vars modell jag tidigare bara sett på bild.
Det var dock svårt att vara diskret när man loggar denna, hur vanligt är det att någon står mitt i natten och vevar in en meterlång loggremsa, det tog sin lilla tid men äventyr och oförutsedda händelser är det som ger guldkant på geocachandet.

TFTC!


%d bloggare gillar detta: