Brunstorpsleden 4Km

Den här helgen är ”Fru Ebba” bortrest så vad gör man då en lördag som denna, med brittsommarvärme och allt? Jo jag har länge sneglat på burkarna på andra sidan vättern, men jag hade fått för mig att det inte fanns några stigar till dessa cacher, därav har de fått vänta. Men idag var familjen Ankarcrona taggad upp till tänderna…

 

Utsikt från Brunstorps gård och   JJK11-14 Brunstorp View

Efter diverse fotbollsbestyr på förmiddagen hade vi packat picknickryggan och sedan bar det av till Brunstorps gård. Alldeles intill gården fanns det ett par lätta cacher, den första att besökas var   JJK11-14 Brunstorp View. En geocache utlagd av kottarna i samband med Julikalendern.

Våran utflykt hade knappt börjat så nu gick vi snabbt vidare till nästa burk, den låg ett par hundra meter längre norrut.

 

Många grottlika utrymmen fanns att utforska bland klippblocken.

Nästa cache   Brunstorps Gård av zigmund var svår att hitta. Ett stort stenras hade skapat något som kan liknas vid ett grottsystem, vissa hålrum så stora att man med lätthet kunde komma ner i dem, andra var mindre och dessa fick Geo*kid utforska… Här letade vi länge innan loggremsan blev signerad…

Som sagt, jag var lite osäker på hur man skulle gå för att ta sig upp till toppen av berget speciellt nu när jag hade barn med mig, men vid Brunstorps gård sitter en bra karta med utstakade vandringsleder. Brunstorpsleden skulle ta oss till samtliga cacher så vi följde de gula markeringarna…

 

Brunstorpsleden

Den första kilometern var tuffast, och då menar jag inte för barnen som knatade på utan att tröttas ut, nej det var snarare jag som fick be dem dra ner på tempot. Leden började med idel stigning som drog ur all vätska ur min kropp. Jag skojjar inte, när vi kommit upp kunde man kunde vrida ur min T-shirt …

Jag blev glad när jag hörde dottern helt spontant säga: Det här var roligt, mycket roligare än att vara hemma o leka med min bästis, för det känns som vi är med om ett äventyr. Vi har ju snart klättrat upp för hundra berg och det är inte många som gjort det… 😛

Lön för mödan…

Men all vandring var mödan värd för på toppen möttes vi av fantastisk utsikt över södra vätterbygden…

I samband med fikapausen blev det trafiekrat på leden, vi fick vänta ut några mugglare innan vi ostört kunde knata in i lövskogen och leta reda på linsrille  Brunstorp är Toppen. Denna cache utdelas en solklar favvo, både i utförande men framför allt för platsen den visat oss till…

Vi tog det rätt lungt här uppe, fikade, kollade på utsikten torkade T-shirten 😉 När vi samlat nya krafter begav vi oss vidare…

 

Brunstorpsleden är vacker speciellt nu när hösten börjar göra sig påmind…

Nyfiken som man är fortsatte vi leden framåt, vandringsleden som nu på hösten är om möjligt vackrare än på våren/sommaren skiftar i gult/grönt och på somliga ställen även i rött.

Barnen knatade på bra, det blev bara ledsamt en gång, det var när vi kom in i en kohage och stigen var söndertrampad av hovar vilket gjort att den delen av hagen var lervälling. I ett försök att undvika den värsta leran gick vi i en halvcirkel och då råkade Engla bränna sina ben på de nästa vissna nässlorna…

 

  The Wall (is back), Även denna plats bjuder på bra utsikt!

Några hundra meter senare var vi framme vid nästa cache:   The Wall (is back) utplacerad av zigmund.

Den här har vi läst att den skulle vara svår, men den måste ha trillat ur sitt läge, för den syntes på långt håll.

Här var det riktigt brant så barnen fick hålla sig på avstånd när jag klättrade ner för att hämta burken som låg helt synlig för alla världens mugglare. Det fanns dock ett bra gömställe strax ovanför (måste ha varit dess riktiga gömställe) där jag gömde burken efter att loggremsan signerats…

Detta skulle ha varit dagens sista cache, åtminstonne hade jag planerat så men det skulle bli två till innan dagen var över…

 

Ankarcrona och Geo*kid vid Ulvadalen

Det finns en myst i området, den heter Ulvadalen och är placerad mitt i storskogen, åtminstonne ser det så ut när man studerar google maps…

Som jag har klurat på denna, inte på lösningen utan på bästa vägen hit… Har via google flygfoton kollat in vilka närbelägna gårdar man kan parkera vid och vilka åkrar/fält man kan gena vid för att få så enkel terräng som möjligt.

När vi nu följde Brunstorpsleden som till stora delar är gemensam med John Bauerleden så kom vi snart till det vägskäl som delar dessa leder, här skulle vi gå höger ner till den plats där vi tidigare startat vårrunda, men innan vi vek ner tog jag upp GPSen och fick se att denna cache låg 150 meter längre fram längs John Bauerleden…

 

Klätterapan var lite för ivrig, men fick snart komma ner…

Det var inget att tvivla på, vi valde höger och kom snart fram till linsrilles myst Ulvadalen med en ”Difficulty” på 2 out of 5  och en ”Terrain” på 4.5 out of 5.

När vi kom fram var det solklart vad som skulle göras, men vad jag inte förstod var hur linsrille fått denna idé för vad jag förstår gillar han inte den här typen av cacher. Jag har uppenbarligen haft fel 🙂

 

Är det någon hemma?

Till att börja med fick jag se till att bägge barnen hade fast mark under fötterna (jag skulle ju vara borta en stund), sedan var det bara att skrida till verket… Förvånansvärt snabbt var jag på plats och med en kirurgs precision hanterades burk, lock penna och loggbok. Inget fick fara ur händerna…

 

High above...

När man tagit sig till en sådan här plats kan man inte jäkta där ifrån, man måste liksom sitta en stund och insupa alla intryck. Det är otroligt vackert, jag där emot var inte så vacker efteråt, skitig som få…

Jag är väldigt glad över att vi fick chansen att logga denna cache som oxå kvalificerar sig till en favvo!

Efter denna logg hade vi en lätt promenad framför oss, mestadels gick stigen nedförs. Det tog inte lång tid innan vi fick syn på brunstorpsgårdens röda tak varvid vår utflykt startat.

Nu lämnade vi Brunstorp bakom oss för den här gången och rullade vidare till Skärstad. Vi hade en leverans med PET-rör till en familj där ute och när vi ändå var i krokarna så gjorde jag ett nytt försök på   Trå,rullatåget Siringe utlagd av  Swerker.

Sist jag var där (några dagar sedan) då var det mörkt och min lampa var klen, men idag hade vi hjälp av vårt solsystems starkaste lampa och den lyste upp tillvaron bra. Cachen hittades inom spannet av några sekunder och när ritualen ”signera loggbok” var klar, konstateras att jag varit ca 30 meter längre bort den där natten som slutade i DNF…

 

Vem släkte solen?

Vi kom hem och solen sken, det var 40 grader inomhus, innan jag hoppade in i duschen blev det till att gå en runda och öppna alla fönster för att byta luft på övervåningen. När jag duschat klart och kom ut i hallen var det helt mörkt, någon hade släkt solen medan jag stod i duschen… Skönt i alla fall att det var fint väder när vi var ute 😉

Slutet gott allting gott, man kan säga att det var en toppendag i dubbel bemärkelse.

 

Tack kottarnazigmundlinsrille och Swerker för den här dagen och alla cacher som ni lagt ner jobb på!

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: